R.I.P dags för nödslakt

Jag fick lilla Snurran i julklapp av min kära syster ett år, minns inte vilket.

Det är med en tår i ögat som jag konstaterar att min kära locktång har gjort sitt och är redo för skroten.
Den som var så praktisk med 3 i en lockar. Dessutom var den rosa och hur tjusig som helst.
Men en dag så hade Snurran bestämt sig för att möta slutet. Utan förvarning.
Jag ville inte inse att slutet på vår vänskap var kommen. Jag plockade isär henne och försökte med alla möjliga metoder för att hon skulle komma tillbaka med livet i behåll. Det var dock försent. Hon dog på operationsbordet. Jag fich helt enkelt ge upp mun mot mun metoden och dra ut sladden ur väggen.
Hade ett hemskt minne i bakhuvudet. En vinter i malmö började min vän Sofias platttång brinna och elen i hela lägenheten gick. Detta var efter en misslyckad operation.
Så jag fick se sanningen i vitögat. Min rosa vän hade gjort sitt.

R.I.P Snurran!! vi ses i himlen


Jag döper väldigt ofta mina teknikprylar och byter inte gärna ut dom i första taget.
Måste smälta denna förlust och känna efter om jag är redo för en ny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0