Thank you for the music



Jag är inte musikaliskt lagt, kan varken spela instrument eller sjunga
(fast det gör jag ändå (hemma i duschen eller till singstar haha)).
Men jag älskar musik. Jag lyssnar på det allra mesta.
Pop, rock, shlager, country you name it.
Nästan alla låtar jag hört flertalet gånger och fastnar klassar jag som "bra"
missförstå mig rätt, men jag måste väl erkänna att jag är en radiolyssnare :)

När jag är hemma lyssnar jag nästan alltid på musik,
orkar inte sitta och söka musik och fixa med playlists utan slår glatt på radion
sen är jag nöjd så. Inget krångel bara att låta musiken flöda.

Okeyrå erkänner att jag byter kanal om det råkar vara något alltför otrallvänligt.

Radion är mitt lilla guldkorn i köket, lagar aldrig mat utan att ha radion på.
Men nu på senare tid har stackarn blivit alldeles hängig och har förmodligen
hamnat i målbrottet.
Ena sekunden är den helt tyst för att i nästa skräna på som en stucken gris.
Den weilar typ.. Inte bra alls.
Min käre sambo är lite mer känslig för just "dåligt" ljud än jag,
som kan sitta flera timmar i en bil med taskg radiinställning haha.

När han kommer hem efter en lång arbetsdag
så tror jag minsann den skräniga lilla radion stör honom mer än annars.
Verkar som om den lilla tekniksaken vet om det oxå haha
För just när Daniel är i närheten så går den igång så att fönstrena skallrar ;p

Jag har suuuuupersvårt att skiljas från mina kära prylar.
Vet inte varför men fått för mig att elektronik visst har ett hjärta,
känns så elakt att typ :nu är du gammal å värdelös hejdå, nu byter jag ut dig!
VET ATT DETTA ÄR HELT SINNES!!




Titta vilken sööööt!!
Ska snart springa upp på stan och hoppas att den följer med hem..




Fast såklart i vitt! knarkar vitt (färgen alltså, oj menar inte sniffar färg heller).
Missbrukar färgen vitt ;p Äsch lät oxå fel. Hursom, Ni fattar!





R.I.P ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0