LOUISE om allt och inget

Att läsa en bok är likamed semester för mig.
Aldrig annars finner jag ro för läsning, vilket jag tycker är trist.
Ibland händer det att jag bläddrar i en tidning
eller ett reklamblad mer eller mindre stressad,
i väntan hos frisören,
om jag råkar hamna hemma hos någon som
jämfört med mig faktiskt har som vana att köpa tidningar,
på tåget påväg till eller från ett möte,
eller om jag på någon vänster faktiskt köpt en tidning inredningstidning eller dylikt
som jag tar med mig in i badkaret och försöker undvika att doppa i plurret.
Så okey jag är läskunnig och just tidningar hamnar i mina tassar då och då.
men
just böcker.. Att sträckläsa en bok på helg?
Det bara händer inte.
Jag vet inte riktigt vad som är problemet.
Att läsa är rofyllt och minsann en väldigt trevlig sysselsättning.
Först och främst måste boken vara läsvärd och
att läsa en tråkbok som slås igen efter första kapitlet känns inte bara galet ovärt.
Att tvångsläsa för sakens skull är inte bara bortkastad tid utan för mig även en omöjlighet.
På mina semstrar har jag tillbringat timmar med böcker som
egogirl, pojken som...1,2,3,4,5?? dyngkåt och hur helig som helst,
14år och till salu, graafs bok, bingos bok, en blomma i afrikas öknen
och för att bryta mönstret twilight böckerna.
Undrar om jag undviker det för att jag är rädd för att fastna sådär i boken,
som iallafall jag gör.
Det där med sömn blir inte längre prioriterat,
världen runt omkring slutar existera,
du blir en eremit och är ej längre kontaktbar,
det är du och boken tills den tar slut och du inser att
du borde ha tillbringat natten med något så viktigt som sömn?




Mia Skäringer är rolig,
så den här boken är säkerligen detsamma.