När molnen skingrar sig

När jag först upptäckte litens bråck i lördags så kändes det som om allting svartnade. Jag visste faktiskt inte om det var något allvarligt min lilla skatt hade drabbats av. Efter besöket på akuten förstod jag att det inte var så brådskande med operation trots allt. Men det var inte innan nästa besök som jag kunde ta in att detta i sig kanske inte var så oroande trots allt. Självklart är jag fortfarande smått nervös hela tiden över att det ska bli inklämt och börja smärta. Det är stressande i sig att inte kunna slappna av pga. ovissheten. Det värsta är att inte helt säkert veta om han lider av detta eller ej. Min pappa hade bråck i vuxen ålder och sa att det iallafall inte smärtade på honom utan att han mer reagerade på den knepiga knölen. Sålänge det inte blir inklämt så ska det tydligen inte störa personen ifråga. Pjuh! Det lugnar såklart oroliga föräldrar. När jag tittar på lilleman som sover så sött så ser han då inte ut att lida.
Han jollrar annars precis som vanligt och gnäller som vilken bebis som helst mellan äta, skita, sova varven. Några få gånger har det vart i samband med att bråcket är ute på vift men det kan lika gärna vara ett sammanträffande. 
Inatt vaknade han bara EN gång mellan 21-07 och det var klockan 04 för mat och blöjbyte. Helt klart Godkänt! Nä nu snålade jag, han får baske mig Väl Godkänt. Så nu tar vi en dag i tager i väntan på kallelsen till kirurgen. Det känns ändå lite lättare redan. 


Att lyfta tunga huvudet är inte super poppis. Han brås mer på mamman än pappan när det kommer till att träna. Väljer hellre att bara slappa haha 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0