LOUISE om allt och inget

Tänk att vår lilla skrutt fyller ett om bara två månader. Idag blev han 10 månader. Hjälp var tar tiden vägen? Lilleman är inne i någon mindre charmig fas just nu. Såkallad sekvensfasen vad jag förstått efter en del googlande. Maten krånglar, sömnen krånglar, han är klängig och är uppenbart missnöjd till och från utan att vi riktigt kan förstå varför. Nymatad, utsövd, nybytt kan kvitta missnöjet kommer hux flux pang bom från skratt till gråt. Kunde han tala skulle det låta typ såhär "mamma, pappa, ni, hallåååååå TA UPP MIG!! (Vilket vi såklart gör) för att inom en nanosekund skrika "men släpp ner mig för i bövelen, era patrask, jag vill NER, NUUUUU". Typ så. Inatt bara vägrade han sova i sin säng. Han slockna varenda gång jag gav upp och tog upp honom för att sedan vakna med ett vrål så fort jag la ner honom. Tröttheten vann över min envisa sida och han fick sova i vår säng. Där låg han helnöjd och sussa medans han drog mig i nackhåren och sparka pappsen i ansiktet resten av natten. Fast det gjorde asont och jag sov med ena ögat öppet pga. rädslan att han skulle trilla ur sängen så kunde jag inte låta bli att tycka det var supermysigt. Vi kramades ju ändå. Det är kärlek. Vi föräldrar har minst sagt vart trötta idag. Men vet ni vad. Det kvittar. Ändå saknar jag honom samma sekund som han somnade ikväll i sin säng. Underbara perfekta lilleman som vi älskar dig trots dina för tillfället ganska täta tantrums. Det är en fas. Snart är du dig själv igen och förhoppningsvis sover snart hela familjen bättre än någonsin om nätterna. 
På bara några veckor så känns det som om han bemästrar massa nya färdigheter. Sätter sig (näsan alltid) från ståendes utan att svaja som en flaggstång i blåst eller ramla på näsan. Han klättrar upp och ställer sig på diverse möbler utan minsta ansträngning, går längs med bord och tvbänk. Äter päron (mjuka sådana) helt själv trots sina ynka 4 små tänder, kan stapla leksaker på eller i varann, babblar högljutt massa (för oss) osammanhängande gojja, använder sig av högre toner än vi visste existera, älskar att bli jagad och hasar fram snabbt som blixten, har bevisat att han minsann kan krypa men väljer som sagt att åla då det går så mycket fortare, han kan borsta tänderna själv (inte lika bra som när vi borstar men ändå), knäppa av sig blöjan på mindre än en sekund, göra pruttljud mot våra armar eller ben varpå han gapflabbar, dricka vatten ur glas, hålla flaskan alldeles själv, pincettgreppet är numera helt felfritt, han har dessutom hävt sig upp i soffan från gåbilen och klättrat upp och in i diskmaskinen, och kan GÅ, förvisso när man håller honom i händerna men utan att trassla ihop benen och luta sig mer framåt än upprätt. Ja jag är stolt.