En riktig illbatting

Att dra folk i håret är av oförklarlig anledning en fantastisk sysselsättning för många bebisar, så även för Filip. Skitarns vad ont det kan göra när han får ett ordentligt tag. Oftast hinner jag rädda dom stackars stråna men inte alltid. Idag fick jag begrava en ordentlig tuss. Surt som satan då mina strån sparats ut saaaaaakta men säkert. Just den lilla tussen har väl grott i min skalp i ungefär ett år plus eller minus. Har förövrigt hört att många tappar en hel del hår när dom slutar amma. Känns ju sisådär kul när man äntligen sparat ut det någorlunda efter all löshårs misshandel för ett par år sen. Får väl fortsätta amma honom tills han flyttar hemifrån helt enkelt, Urk vidriga tanke. Nä ingen idé att skjuta upp det. För eller senare blir det väl massmord på
min surt förvärvade kalufs. 
Hoppas inte såklart. Ni kan väl be en bön till valfri högre makt för mitt hår? Skulle uppskattas. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0