LOUISE om allt och inget

Min älskade sambo är bra nära att vara helt perfekt. I mina ögon iallafall. Men även solen har sina fläckar som man brukar säga. Hans lilla fläck gäller hans ganska obefintliga djurintresse. Han har typ inget intresse alls och mitt är rätt stort ändå. Jag har alltid varit en djurmänniska. En sån som gärna stannar och gosar om en katt korsar min väg. En sån som utbrister ååååååh vad söt när en liten vovve går förbi. Pälsklädda bebisar är det sötaste jag vet. Går jag förbi en hästhage vill jag helst stanna där, mata med lite gräs och klappa i all evighet. Jag skulle gärna flytta ut på landet och skaffa massa djur istället för att jobba om ekonomin fanns för det. Daniel är inte likadan. Inte så att han för den skullen ogillar djur utan han ser väl bara inte nöjet i det. Ganska obrydd rätt och slätt. Mycket möjligt att hans pälsallergi är en bidragande faktor. Sen spelar det nog in att han inte som jag växte upp med husdjur. Så när han häromdagen mmsa en bild på en blöt stackars fjäril som han lagt på tork under tak så smälte mitt hjärta. Det var så sött och inte alls något jag hade trott han skulle ägna sin tid åt. Han har minsann en mjuk sida den där karln med. Om jag om möjligt kunde älska honom lite högre så gör jag det nu.