Det vackraste jag vet

En ettåring med vilja av stål. Vill klara allt själv men kunskapen brister. Raseriutbrotten är täta nu. Men du lär dig snart. Allt du vill klara av är på andra sidan berget. Det är jobbigt att klättra över, det förstår jag. Kommer alltid finnas här och coacha och sträcka ut en hand. Just nu vill du inte ta den handen men heller inte stå utan den. Inget duger. Tror du vill gå men inte vågar. Du skulle behöva sova om nätterna för att orka med. Men vill inte sövas men lyckas inte somna själv. Det är en kamp. Inatt tog det 3h innan ögonlocken tillslut föll ihop igen efter att du vaknat vid 2 snåret. Det var efter mycket bök och stök som du tillsist somnade med ett flin bakom nappen när jag nynnade på Det vackraste jag vet. Du vart så rofylld helt plötsligt och jag som längtat så efter att du skulle somna ville inte längre lägga dig ifrån mig. Det vackraste jag vet, är att se dig när du sover. Då råder stilla frid och jag glömmer både rum och tid. Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas... Min fina fina gosse. 


Syns nästan på dig att natten var en prövning även för dig mitt hjärta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0