LOUISE om allt och inget

Naken. Ofullständig. Sorglig. Kal. Vad skulle jag göra utan min mamma? Vår lilla familj var nämligen på mossjakt idag eftersom det var hög tid att fixa iordning adventsljusstaken såhär dagen till ära. Första ljuset skulle tändas till adventsfikat i eftermiddag då mamma, pappa och syster med familj skulle komma på besök. Men vi gick bet på mossan. Typiskt att man ska vara ute i sista sekund. Messade syster och bad henne kika in i en blomsteraffär om dom passerade någon påväg hit. Men dom skulle dessvärre åka bil och inte rulla vagn. Men då kom jag och tänka på mamma som ofta tar i lite i överkant när hon handlar förbrukningsvaror och dylikt. Typ som mossa hoppades jag. Tji fick jag. Men snäll som hon är så tog hon en omväg för adventsfridens skull. Underbar hon är. Fick dessutom en hyacint som jag ska sniffa på fler gånger än normalt. Jag älskar julen och allt som hörtill (minus sill, grisfötter, lutfisk och annat mindre ätbart). 



Lägg märke till mossan som liksom

I år slipper vi smaska på såndär trälig mindre god kalenderchoklad för traditionens skull. Ni vet vilken jag menar? Den som smakar som 3,90kr/hg från någon tobaksaffär där lösviktsgodiset är minst sagt lågprioriterat. Där hälften av godiset är stenhårt. Medans resterande är galet färgglatt och fullproppat med konstigheter så det aldrig kan bli hårt som dessutom smakar nagellack? Där finns även x antal olika choklad varianter som alla smakar sådär fruktansvärt billigt. Men i år så har vi tur, vi kommer springa mot våra chokladkalendrar det första vi gör på morgonen. Precis sådär som man gjorde som liten. För i år köpte Filip varsin chokladkalender till mamman och pappan. Den ena med kinder choklad och den andra från Lindor. Smart grabb det där. Han kom ihåg att han blivit lovad en egen nästa år och vill nu gardera upp sig själv så han slipper ful chokladen då. Han är inte dum han. Dessutom hoppas han på en extra julklapp för besväret. 

En ettåring med vilja av stål. Vill klara allt själv men kunskapen brister. Raseriutbrotten är täta nu. Men du lär dig snart. Allt du vill klara av är på andra sidan berget. Det är jobbigt att klättra över, det förstår jag. Kommer alltid finnas här och coacha och sträcka ut en hand. Just nu vill du inte ta den handen men heller inte stå utan den. Inget duger. Tror du vill gå men inte vågar. Du skulle behöva sova om nätterna för att orka med. Men vill inte sövas men lyckas inte somna själv. Det är en kamp. Inatt tog det 3h innan ögonlocken tillslut föll ihop igen efter att du vaknat vid 2 snåret. Det var efter mycket bök och stök som du tillsist somnade med ett flin bakom nappen när jag nynnade på Det vackraste jag vet. Du vart så rofylld helt plötsligt och jag som längtat så efter att du skulle somna ville inte längre lägga dig ifrån mig. Det vackraste jag vet, är att se dig när du sover. Då råder stilla frid och jag glömmer både rum och tid. Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas... Min fina fina gosse. 
Syns nästan på dig att natten var en prövning även för dig mitt hjärta.

Känns som om varenda kotte är förkyld just nu. Det snoras nå brutalt kan jag tycka. En kopp te kan göra gott för en stackars hals i förkylningstider. Dessa är dessutom galet goda. Sådär supersliskiga som jag vill ha dom. Något jag aldrig förstått mig på är folk som dricker citron te (det stör mig av outgrundlig anledning) men ingefärs te tar ändå priset. Urk WHY liksom? 
Men dessa är något att hänga i granen!!! Om ni ska på något julklappsbyte där summan är sådär svårt liten så köp någon av dessa! Eller om ni ska göra en såndär adventskalender med ett paket varje dag så köp några olika så har ni ett gäng dagar avklarade. Tipselitips 

Idag firade liten sin pappa med ett oinslaget paket som pappsen själv var med när det inhandlades. Så kan det gå när man är ute i sista sekund. Det blev en tröja, klassiskt och kan knappast kallas genomtänkt och personligt. Men vad sjutton kan man kräva av en ettåring haha. Nåväl dagen flöt på och pappa Daniel fikade hos sin far. Lillen fick haka på och besöka morfarn. Även han fick en tröja. Den här familjens fantasi var väl knappast den bästa i år. Kusin Casper hade nämligen köpt detsamma till sin pappa. Nåväl alla var glada för sina plagg så det vart tummen upp på samtliga håll. Tog en sväng till Ica och handlade lite smått inför kvällens middag. Filip fick en ny chans att välja ut en present. Denna från ICAs godishylla. Valet föll på en skumtomte. Generösa lilla gosse där slog du på stort, eller inte. Tur att hans mamma hjälpte till och kompenserade lite med kvällsmaten. Ryggbiff, klyftpotatis, champinjonsås och fetasallad. 

Oftast gör han inget väsen av sig alls den där kusinen vid namn Capser. Filip brukar inte ens se honom som något hinder, ligger han i vägen så kryper han rakt över utan att ens reflektera över att högen kanske var något levande. Men idag så ryckte den där lille honom i håret OCH försökte dessutom sno hans mellis muffins. Det fick han betala tillbaka med två kläm smoothies. Fred. 

Det bådar gott (tar i trä). Idag sken den lilla trötta upp som en sol imorse när vi öppnade dörren till föris. Skulle sätta ner honom lite snabbt för att först ta av min och sedan hans jacka i hallen. Men tji fick jag som inte tänkte tvärtom för det var brååååååådis! Kravlade in snabbt som blixten på rätt avdelning med både jacka och mössa. 
En bild säger mer än tusen ord och här bjuder vi på två som sammanfattar dagens känslor på föris. Dag tre på inskolningen var lyckad. Inte en enda ledsen min. Verkar som om han trivs. 

Tyckte jag hade tänkt på det mesta inför Filips inskolning. Sådärpass så jag kände mig överdrivet kittad när mockasinerna inhandlades. Inget måste, men tänker att dom kanske inte har samma tid som en annan att dra på strumpor som rymmer stup i kvarten på "föris" så det kanske kan underlätta. Fodrat regnställ, stövlar, mössa med knyte, ett gäng olika vantar, vinteroverall och vinterskor plus ännu några ytterkläder som extra ombyte. För att nämna en del som inhandlats nu på senaste tiden. Idag var vi en sväng i parken på eftermiddagen. Ganska blött ute och märktes tydligt att vi saknar galonvantar då 3 par olika vantar blev blöta och kalla på nolltid då han fortfarande mestadels tar sig fram genom att krypa, idag med labbarna i blöt sand. Hans vattentäta vintervantar hade säkerligen fungerat hyfsat men kanske lite väl varma nu när termometern visade +12 ute. Så imorgon blir det en sväng upp på stan för att köpa fleecevantar och framförallt galonvantar. Någon som har några tips på vilket märke som sitter kvar på små pytte händer? 
Sist blev det en del svartvitt så det får gärna vara färg på vantarna :) 

Idag var första dagen på Filips inskolning på Ekängens förskola. Får bita mig i läppen tusen gånger om för att inte kalla det dagis. Men så heter det tydligen inte längre, men man kanske kan kalla det föris? Tycker det klingar fint det med. Nåväl. 9:30 var vi där och förutom en sekunds blyghet i hallen så lekte Filip glatt på sin blivande avdelning Vattenfallet under hela besöket. Hela timmen hihi men ändå, jag är stolt! Det är bara vettigt att första dagen är kort så att dom små får en mjukstart. Jag har en bra känsla inför hans förskole start. Tror han kommer trivas. Pedagogerna på avdelningen verkar varma och godhjärtade med massor med erfarenhet. Känns tryggt.
Påväg till första dagen på inskolningen. Mammas lilla vad det här året har gått fort. Hoppas du precis som din mamma träffar några av dina bästa kompisar redan nu under dina första år i livet. Vänner för livet, det är värdefullt! Jag önskar verkligen dina blivande är lika fina som mina och att ni föralltid håller varandras rygg. 

Började morgonen bra med kvarg till frukost. Men till lunch blev det en chokladboll, kaffe och juice. Kvällsmat tacos, Coca Cola och godis till dessert. Men asså har en viss liten herre hållt en vaken halva natten så behövs både socker och koffein som plåster på såren. Var verkligen på bättringsvägen med min sega förkylning men efter inatt känns det som att vara tillbaka lite på ruta ett. Mja ok inte så illa men asså, mängderna med snor. Yikes!! Snyter och fräser tills jag nästan svimmar av syrebrist. Så jäkla ofräscht. Urk. Nä nu vill jag bara bli frisk och röra på mig igen i något annat tempo än snigelfart. Saknar att gå den gamla tråkiga rundan med min tack och lov superroliga "granne" Lillianne. Hon ska alltid envisas med att trampa exakt samma väg vareviga gång. Så jäkla knepigt. Men har man fantastiskt sällskap så är det lätt värt enformigheten. 

Igår fick jag äntligen träffa lilla Isabella för första gången. Min nära vän Amanda och Davids lilla skatt. Redan 2 månader gammal har lillan hunnit bli, men kan knappt tänka mig att hon vart mindre än nu. Man glömmer så fort hur pytte dom små liven faktiskt är sådär i början. Efterlängtade lilla tös du är en fröjd att ha nära. Hon somnade så sött mot mitt bröst och jag ville bara stanna tiden. Var supermysigt att gosa med henne och att äntligen få träffa min Amanda igen. Så tråkigt att dom ska bo så många mil bort. Men hoppas vi kan ses innan jul igen, då är det vår tur att ta oss till Stockholm. Kommer bli superkul. Då ska vi umgås, köpa julklappar i gamla stan,  ta långpromenader i snön och dricka te i deras nya hus. Å så mysigt och spännande att gå husesyn!