LOUISE om allt och inget

I måndags ringde vi som tokar och lyckades tillslut komma fram till mäklaren för att boka en nyproduktion som beräknas vara färdig första kvartalet 2016. Har i efterhand fått veta att samtliga lägenheter blev bokade innan klockan slog 11. Så det känns som en bra investering. Kommer nog inte vara några problem att sälja med vinst den dagen vi hittar huset med stort H. Vi har letat hus ett tag nu men känt oss ganska begränsade då pengarna inte riktigt räckt hela vägen till drömkåken. Så för att få pengarna att växa lite snabbare än genom att enbart spara, så valde vi nu att investera i en lägenhet istället. Månadskostnaden blir inte högre än det vi i dagsläget lägger på i våran hyresrätt. Lägenheten vi kommer flytta in i ligger i samma område som vi bor i idag vilket innebär att Filip kan gå kvar på samma dagis som idag vilket är ett stort plus. Dessutom känns det härligt att slippa trampa runt på fula plastmattor och all annan halvdan inredning som vi faktiskt inte valt själva. Längtar så tills det är dags för tillval! Den här lägenheten tänker vi minsann inreda ordentligt. I hyresrätt har det alltid känts lite lönlöst då man inte vet hur länge man kommer bo kvar och dessutom inte gärna vill spendera några högre summor på tapeter, golv osv. 

Ville matcha liten med pappan nu i vår och köpa vita Nike air Max även till Filip. Men nä serru det gick inte alls. Ena storleken var 13,8 i innermått (för litet) och gick man upp till nästa storlek så var innermåttet 15 nånting (för stort). Pyttsan! Lagom surt. 

Igår var det inte bara fredag den trettonde utan även min blivandes födelsedag. Jag borde ju förstått att min tidsplan skulle gå åt skogen med tanke på hur vidskeplig jag ändå är. Hade planerat att shoppa en present lite kvickt på min lunch. Så blev det inte och ingen lunch heller för den delen. Den sopan som har lagt schemat på jobbet har minst sagt underskattat fredagarna. Den sopan är för er som inte vet jag själv, annars hade jag inte vågat nämna denne på detta vis. Nåväl tiden fanns helt enkelt inte till pinsamt nog. Men mellan alla mina jobbtankar och annat brus i skallen så hann jag ändå knåpa ihop ett skapligt rim. 

Vilade häromdagen ögonen på den tjusigaste skal overallen jag skådat. Så fanns den bara upp till storlek 86. Buhuuuu, den sorgen alltså! Liten som hade vart så rivig i den :( men men är man "lite rultig" som farmor så fint uttryckte det, så behövs nog en 92 nu i vår. Suck. Ni som har barn i storleken mindre kan ju skynda och fynda denna på Lindex.

Bussarna är jämt sena och kommer dom i Tid för omväxlings skyll så går dom uppenbarligen sönder. Sen blir jag såklart åksjuk nästan varje skumpig färd. Fy vad jag hatar vintern. Har dessutom lyckats slarva bort min mössa. Skulle köpt en ny innan jobbet idag. Men det hann jag inte då bussen braka ihop så jag fick vänta på nästa. Suck å pust. Vår nu tack. 

Usch vad jag inte är en vinter person. Det är oframkomligt. Cykeln får stå och jag måste passa busstider för att slippa bryta lårbens halsen. Bil är inte ett alternativ när man jobbar mitt i stan. Finns sällan lediga parkerings platser och finns det så kostar det fånigt mycket.. Å det eviga bylsandet med kläder. Mig själv kan jag väl klä utan att sucka. Men lilleman? Det är allt och lite till som ska bylsas på. Lager på lager. Vantar som vill fly lika mycket som en livstids dömd fånge. Skor som ska bökas på fötter som fortfarande påminner mer om en knölpotatis än en fot. Å när man väl är ute med liten så är det mest åka vagn som gäller då dom små ostadiga benen inte riktigt behärskar högar med snö ännu. Nä Pyttsan å jämmer å elände. Kan det bli vår nu då. 

Då var hindersmässan över för den här gången. Det har som vanligt inneburit full rulle på jobbet då vår coffeshop ligger så lägligt, precis på Stortorget. Jag älskar mitt jobb och mitt gäng. Det har gått så himla bra för oss och dagarna har bara flugit förbi. Kanonkul! Men hann även ta en liten stros på mässan på min lediga tid med lilleman, moster, kusin och mormor. I år köpte jag för en gångs skull inte enbart godis. Utan det blev även en mössa (inte den snyggaste men kändes på något vis som ett måste då det är en riktig klassiker) till Filip och ett par ullsulor till mig. Mormor köpte även en ballong till Filip, vilket redan har hunnit blivit tradition. Mysigt och såååå uppskattat. Han har ränt runt med den här hemma i högsta hugg. Lilla ballong fantasten. Den här gången lyckades jag även lokalisera den helt klart godaste nougaten jag någonsin ätit. Hos mariannelunds karamellkokeri. Det kommer bli min tradition, att handla av dom kommande år.