LOUISE om allt och inget

I drygt 2år har jag haft tandställning. Igen! Fick nämligen böka med det ett par år i yngre dagar också men resultatet gick i stöpet när visdomständerna krävde sin plats. När jag fick erbjudandet om räls i 17års åldern så var jag dum nog att tacka nej (läs grina nääääääääj). Då hade det vart helt gratis, men där och då tyckte jag att det var värt att låta det se ut som om någon kastat in tänderna i käften på mig bara jag slapp. Men när åren gick så brottades mina framtänder mer och mer,  tills den ena hoppade en bra bit framför den andra. Jag var väl 27 när jag tog beslutet att det var bättre sent än aldrig och tog kontakt med tandregleringen. Kosta vad det kosta vill. Jag tänker minsann vilja le på korten den dagen jag gifter mig. Det var min morot. Valde en mindre synlig variant i porslin istället för stålvarianten, men ingen med synen i behåll har för den sakens skull undgått att jag haft räls. Först och främst drogs det ut fyra tänder innan rälsen i överkäken sattes på plats. På något sätt så är jag ändå glad för att jag avvaktade med detta till vuxen ålder. Tror jag hade tyckt det var alldeles för jobbigt där i tonåren. Nu har jag faktiskt vart ganska obrydd. Synd på knäcken vid jul och bökigt att komma åt och borsta ordentligt samt irriterat tandkött. Men har inte hållt för munnen och försökt dölja den eller fått en massa dumma kommentarer. MEN Iförrgår var dagen D äntligen här. BYE BYE miss braceface!! Så otroligt skönt. Det var värt varenda krona och mer än så. Ikväll firar jag med seg kola. Inte för att det är favvo godiset utan enbart för att jag kan. Sådetså. Trevlig helg!