LOUISE om allt och inget

Tyckte jag hade tänkt på det mesta inför Filips inskolning. Sådärpass så jag kände mig överdrivet kittad när mockasinerna inhandlades. Inget måste, men tänker att dom kanske inte har samma tid som en annan att dra på strumpor som rymmer stup i kvarten på "föris" så det kanske kan underlätta. Fodrat regnställ, stövlar, mössa med knyte, ett gäng olika vantar, vinteroverall och vinterskor plus ännu några ytterkläder som extra ombyte. För att nämna en del som inhandlats nu på senaste tiden. Idag var vi en sväng i parken på eftermiddagen. Ganska blött ute och märktes tydligt att vi saknar galonvantar då 3 par olika vantar blev blöta och kalla på nolltid då han fortfarande mestadels tar sig fram genom att krypa, idag med labbarna i blöt sand. Hans vattentäta vintervantar hade säkerligen fungerat hyfsat men kanske lite väl varma nu när termometern visade +12 ute. Så imorgon blir det en sväng upp på stan för att köpa fleecevantar och framförallt galonvantar. Någon som har några tips på vilket märke som sitter kvar på små pytte händer? 
Sist blev det en del svartvitt så det får gärna vara färg på vantarna :) 

Idag var första dagen på Filips inskolning på Ekängens förskola. Får bita mig i läppen tusen gånger om för att inte kalla det dagis. Men så heter det tydligen inte längre, men man kanske kan kalla det föris? Tycker det klingar fint det med. Nåväl. 9:30 var vi där och förutom en sekunds blyghet i hallen så lekte Filip glatt på sin blivande avdelning Vattenfallet under hela besöket. Hela timmen hihi men ändå, jag är stolt! Det är bara vettigt att första dagen är kort så att dom små får en mjukstart. Jag har en bra känsla inför hans förskole start. Tror han kommer trivas. Pedagogerna på avdelningen verkar varma och godhjärtade med massor med erfarenhet. Känns tryggt.
Påväg till första dagen på inskolningen. Mammas lilla vad det här året har gått fort. Hoppas du precis som din mamma träffar några av dina bästa kompisar redan nu under dina första år i livet. Vänner för livet, det är värdefullt! Jag önskar verkligen dina blivande är lika fina som mina och att ni föralltid håller varandras rygg. 

Började morgonen bra med kvarg till frukost. Men till lunch blev det en chokladboll, kaffe och juice. Kvällsmat tacos, Coca Cola och godis till dessert. Men asså har en viss liten herre hållt en vaken halva natten så behövs både socker och koffein som plåster på såren. Var verkligen på bättringsvägen med min sega förkylning men efter inatt känns det som att vara tillbaka lite på ruta ett. Mja ok inte så illa men asså, mängderna med snor. Yikes!! Snyter och fräser tills jag nästan svimmar av syrebrist. Så jäkla ofräscht. Urk. Nä nu vill jag bara bli frisk och röra på mig igen i något annat tempo än snigelfart. Saknar att gå den gamla tråkiga rundan med min tack och lov superroliga "granne" Lillianne. Hon ska alltid envisas med att trampa exakt samma väg vareviga gång. Så jäkla knepigt. Men har man fantastiskt sällskap så är det lätt värt enformigheten. 

Igår fick jag äntligen träffa lilla Isabella för första gången. Min nära vän Amanda och Davids lilla skatt. Redan 2 månader gammal har lillan hunnit bli, men kan knappt tänka mig att hon vart mindre än nu. Man glömmer så fort hur pytte dom små liven faktiskt är sådär i början. Efterlängtade lilla tös du är en fröjd att ha nära. Hon somnade så sött mot mitt bröst och jag ville bara stanna tiden. Var supermysigt att gosa med henne och att äntligen få träffa min Amanda igen. Så tråkigt att dom ska bo så många mil bort. Men hoppas vi kan ses innan jul igen, då är det vår tur att ta oss till Stockholm. Kommer bli superkul. Då ska vi umgås, köpa julklappar i gamla stan,  ta långpromenader i snön och dricka te i deras nya hus. Å så mysigt och spännande att gå husesyn! 

Min kära sambo ska till frisören idag så snäll som jag är så tog jg mig tid att googla ett par inspirations bilder inför besöket. 



Samtliga av dom små hårmodellerna hittades på mama.se

Första gången jag är riktigt sänkt sen jag blev mamma. Idag tog jag mig vatten över huvudet och tänkte att jag minsann klarade av att ta hand om vår lilla älskling trots att jag mådde pyton. Jag har feber, ont i halsen, hosta och hela hjärnan full av snor. Så täppt så det känns som om mina ögon ska hoppa ur skallen på mig på grund av svullnaden. Nej usch, tack och lov så kan vi och ska vi göra om och göra rätt imorgon. Då är pappan hemma med Filip så att jag kan få vila upp mig. Som tur är så har den lilla solstrålen iallafall gjort det bästa av dagens situation och bidragit med ett strålande humör. Lekt på egen hand och vart helnöjd med det större delen av dagen, för att sedan sova i över 2h efter lunch. Fick en snabbvisit på em av snälla Sofia som erbjöd sig att komma med lunch, men jag var lite för krasslig för att ha någon aptit. Men tanken var god, fina vän. Sen tog jag och Filip med mycket möda oss upp på stan för ett tröttsamt besök hos tandläkaren. Där mötte moster oss för att sällskapa med plutte medans jag fick besöket avklarat. Så himla tacksam som har världens bästa syster. Hon ställer alltid upp i vått och torrt. Men den lilla utflykten tog ändå min absolut sista skvätt med energi. Pappan fick hämta oss och sen dess har jag legat helt sänkt växelvis i soffan/badkaret. Urk! 

Idag blev jag och lilleman bjussade på IKEA brunch av snälla Sofia. Filip ratade burken med potatisgratäng och skinka, som han så snällt kastade på Sofias mat och mofflade istället glatt i sig köttbullar, pannkakor, vattenmelon, bröd, kalkon och ost. En riktig festmåltid med andra ord. Skönt nu när han kan sitta och peta i sig mat själv så att man faktiskt kan äta samtidigt. Vardagslyx. 

Surt!! I mors dag present fick jag bland annat mitt efterlängtade citronträd. En såndär sak som jag länge velat ha men vart lite för snål för att köpa själv. Finns ju så mycket andra sätt att spendera 500kr på. Speciellt då jag inte riktigt litar på mina gröna fingrar. MEN nu så börjar dom knallgröna citronerna sakta men säkert skifta färg. Bättre sent än aldrig! 

Då har man precis klickat hem ett fodrat regnställ till det blivande dagis barnet. Även ett par fodrade gummistövlar från Viking är påväg. Börjar kännas verkligt att dagen d snart är här. Inskolningen börjar den 3e november. Mammas lilla kille hoppas du kommer trivas.

Idag hade vi ett möte på kirurgiska avdelningen inför Filips inplanerade ljumskbråckoperation. Tanken var antagligen att förbereda oss inför opererationen och berätta allt om alla detaljer inför under och efteråt. Men då han inte haft besvär med detta sen vi sökte för det i december så bad jag läkaren att göra en undersökning. Ni kan kanske tänka er hur lycklig jag blev när han sa att han inte kunde känna någon utbuktning i ljumsken och att allt såg bra ut. Han hade en "gång" eller vad man ska kalla det som kan leda till bråck problem senare i livet. Men tills den dagen kommer (om den gör det) så ska vi söka vård då. Så just nu läggs den planerade operationen på is. Min underbara syster var med som moraliskt stöd. Så när vi kom ut från undersökningsrummet till min syster i väntrummet så sa jag högt "Filip ska inte opereras" och då föll glädjetårarna. Det var som om polletten föll ner när jag sa orden själv. Sådan enorm lättnad. Har vart så sjukt stressad inför detta så det är en enorm sten som lyfts från mitt bröst idag. 

Idag var det dags för 1års läkarkontroll och vaccination på BVC. Allt var frid och fröjd hela 2min in i besöket. Sen skulle det vägas och mätas vilket enligt huvudgästen var rena tortyren. Tårarna spruta medan han satt där på vågen och sekunderna där och då var uppenbarligen fasansfulla. Att vara tvungen att lämna väntrummet med alla leksaker för att kläs av och undersökas var inte vidare uppskattat. Stackars liten. Som om det inte vore nog så avslutades det hela med en spruta i vardera lår. Verkade inte finnas något slut på eländet. Men tillslut så såg han ljuset i tunneln när dörren öppnades ut till korridoren och det roliga väntrummet. Härjade runt där tills det kändes bättre och änsålänge (tar i trä) så lyser febern med sin frånvaro. Vet att man inte ska ropa hej innan man kommer över ån, men det känns lovande med tanke på att han fick sprutorna 8:30 imorse. Så det har redan gått över tio timmar. Hoppas hoppas han slipper bli dålig! 
78cm lång och väger 10580g

Fick hjälp av min fina mamma och syster att baka bullar till Filips 1års kalas på lördag häromveckan. Dom hade dessutom redan bakat kakor till kalaset. Så hjälpsamma och snälla så jag blir alldeles rörd. Pappa har erbjudit sig att baka tårta men det får vänta tills på fredag. Idag bakade jag hallonmuffins med smuldeg ovanpå i sockersöta pappformar som jag köpte på lagerhaus igår. Min syster och lilla kusinen kom och sällskapade under tiden. Dom var även så snälla och köpte med både hallon och socker påvägen hit. Väldigt shysst då jag precis hade vart och handlade, men lyckats bomma ett par ingridienser. Osötade muffins hade inte ens vart mödan värt, urk! haha 

Imorse blev det en powerwalk med Lillianne. Det har blivit lite av en rutin att putta vagn i raskt tempo ihop dom dagarna hennes äldsta går på dagis. Då möts vi strax efter hon lämnat dottern och går vår sedvanliga backiga runda på 6km. Skönt nu när det blivit en rutin och vi peppar varandra och ser till att det blir av.

Började dagen med att putta vagn i rask takt. Blev svettig. Precis enligt plan. Sen blev det plockmat till lunch. Tog helt enkelt vad som fanns färdigt i kylen. Vitkålssallad, ägg och kyckling. Kan inte vart överdrivet många kalorier i den lunchen. Vilket är ett plus med tanke på helgen som var. Att jag inte tog mig iväg till gymmet som tänkt anser jag vara ett smärre misslyckande. Men bättre lycka nästa dag. Dvs imorgon. 

Den här helgen har jag verkligen levt det goda livet. I fredags var min vän Sofia här och vi lagade tapas och tog sedan 2 glas vin på stan. I lördags blev det tapas till kvällsmat igen, men på Indigo med tjejerna från jobbet. Idag så fyllde världens bästa mamma år, med andra ord min mamma. Hon är dessutom en hejare på att göra smörgåstårta och det var precis vad som blev lunchen idag. Har ändå försökt kompensera detta svullande med att äta nyttigt övriga måltider. Men imorgon är det slut på det roliga. Back to reality. Ska börja morgonen med en svettig powerwalk. Nu ska jag betala mina synder med svett. Veckan som kommer är veckan som jag dammar av mitt gymkort för femtioelfte gången på knappt ett år. Det är på tiden. Kan det bara bli en livsstil den här gången. Ett par gånger i veckan ska jag väl minsann lyckas ta mig dit!! 

Fick ett fin fint set till lilleman uppsytt av snälla Sandra. Fick välja tyg och modell själv. Valet kändes självklart när jag fick se alla tyger trots att det var en hel drös. Blev stormförtjust i det gula med tigrar på. Så det fick bli både mössa och en liten scarf. 

Anmälde Filip som testpilot för ellas kitchens nya produkt puffits så han fick en kartong att testa. Små majspuffar som är ett nyttigare alternativ till snacks. Tror att de lanseras lite som ett mellanmål men det vore lite snålt kan jag tycka. Men som snacks så funkar de prima! Filip gillar att sitta och plocka med dessa då han nyss kommit till insikt med att han minsann kan själv istället för att bli matad med sked. Dock så hamnar det mesta fortfrande i knät så att dessa inte kladdar är verkligen en bonus. Smaken verkar vara mumsfilibabba och han hamstrar gladeligen hela kinderna fulla. Puffits är perfekt som fingermat och håller honom sysselsatt när det blir för tråkigt i en kö på stan eller liknande. Eller som sagt som underhållning att plocka med själv då burkmat är för jäkla tråkigt nuförtiden, inte alltid man har tid och lust med en massa äta själv kladd. Men får han plocka med dessa under tiden så håller han sig nöjd så vi samtidigt kan mata med sked.