So long sucker


Under graviditeten kunde jag fundera på saker som bajsblöjor, barnmat och framförallt den omtalade navelstumpen. Några av mina små fobier, hur skulle jag tackla detta? Är faktiskt rätt lätt äcklad. Tänkte i banor som hmmm nåja får väl fjäska lite för pappan när det kommer till den där stumpen för där går nog min gräns. Urk, kunde typ spy lite i munnen enbart av tanken på den lilla ihoptorkade stumpen. Tydligen ska de såklart lukta avskyvärt också. 
Hjälp, svett, svett  och panik på den.
Men så kom dagen då sonen och med honom även stumpen var här. Vad händer? Jo mamman VILL tvätta och ta hand om det på bästa sätt utan en tanke på att låta pappa peta. Det gällde ju min bebis och helt plötsligt byttes stump avskyn ut mot viljan att vårda den lilla på bästa sätt. Lite snuskig var den allt men jag klarade det fin fint. 
Drömde inatt att lilleman tappa stumpen och imorse låg den där i bodyn på rymmen från naveln. Tufft va? 
Jag är liksom synsk typ?!?
Efter 10 dagar blev vi av med den, Wohoooo!! 
Hejdå stumpen, ses aldrig mer



2013-10-21 @ 21:38:13 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0