Nästa helg kanske det är höst
Idag visade sig vädret från sin bästa sida så vi packade med halva bohaget (typiskt småbarnsföräldrar) och gav oss iväg till ånnaboda. Eller om jag ska vara ärlig, mitt enda mål var att sola och leka med lilleman som knappt doppar en fot. Precis som mamman sin. Pappan i familjen fick slag på värmen och slängde sig i från bryggan en gång och var väl i några ynka sekunder. Det är så vi gör när vi åker och "badar"
Kiosken var öppen så vi handlade varsin glass och Filip åt glatt glass för typ andra gången i sitt liv. Nu ikväll åt vi grillat. Ryggbiff, potatissallad gjord efter Ines recept (Per Mobergs fruga) halloumi och grönsaker. Smaskens.
Oavgjort om pappas Cornetto eller mammans piggelin var godast
Kvikk Lunsj
Igår testade vi Marabous nyhet kvikk lunsj, som om jag förstått rätt änsålänge bara finns att köpa på hemmakväll. Dom har tydligen patent på marabou nyheter första månaden dom kommer till Sverige har jag fått höra. Hur god som helst! Tänk er en kexchoklad fast tvärtom. Mer choklad mindre kex plus en smula havssalt. Mumsfillibabba, Så löp och köp!
Aldrig mer korthuset i Örebro
Framkallade våra engångskameror från bröllopet på Korthuset här i Örebro. Alla kort var totalt råkassa. Knappt man såg vem eller vad det var på de framkallade korten. Nu beskyller jag självklart inte personalen där för att vi uppenbarligen inte lyckats använda oss av blixten. Men gick ändå tillbaka och undrade hur dom tänkte när dom väljer att ändå framkalla så pass många kort där kvalitén knappt motsvarar en selfie tagen med en uråldrig mobiltelefon kamera knäppt utan blixt. Ingen i hela världen skulle spara ett enda kort av dessa och jag tycker helt enkelt dom kunde låtit bli att framkalla så jag ändå kunde sluppit betala frankallningsavgift totalt i onödan. Hade redan betalat några hundra vid inlämning och tycker det var väl magstarkt att ta betalt igen för kort som uppenbarligen kommer sluta i soporna. Frågade ändå trevligt en rar blond tjej i kassan varför dom ens framkalla, genast tog en äldre kvinna i page över och sa vresigt vi kan inte avgöra vad folk tycker är värt att framkalla, vi har säkert redan plockat bort massor med helsvarta bilder men så fort vi ser att en del av kortet föreställer något eller någon så framkallar vi. Punkt slut.
Kärring tänkte jag och sa kort och gott okey men ni kan väl vara snälla och slänga dom åt mig iallafall, ändå inte ett enda kort som är värt att spara. Varpå tanta svarar okirå du gör som du vill.
När jag gick därifrån var jag så sjukt irriterad över att jag inte sa ett och annat där och då. Absolut jag kan ta att det är er policy och det är så ni tar hand om sådana situationer. Men för i bövelen sköt ändå frågan snyggt. Du träliga tant i service branschen utan noll service känsla kunde ändå sagt något i stil med
-tråkigt att era bröllops bilder inte blev som ni önskade men vi kunde tyvärr inte gjort något annorlunda med dom förutsättningarna. Tänkte att ni hellre ville ha usla bilder än inga alls men det blev tydligen fel. Ursäkta.
-det har du rätt i kanske borde se över våra rutiner och börja ringa folk som lämnar in stora mängder med dåliga bilder och fråga om de vill chansa på framkallning och då betala resterande summa ändå.
Ett annat safecard är alltid -Jag kan inte ge dig något bra svar men hoppas min chef kan. Kan jag få ditt namn och nummer så ber jag denne ringa upp dig.
Den där Fia är minsann poppis
Då jag jobbar 80% så är lilleman alltid hemma med mig en extra dag mitt i veckan. Idag startade dagen redan 5:30. Dagens plan att gå upp på stan vid 10 ändrades redan där och då när jag insåg här trötta vi var. Blev istället öppna förskolan en sväng på förmiddagen för att sedan gå hem och slänga oss i sängen efter lunch. Men sen så pallrade vi oss iväg på skojakt tillsammans med Filips fadder Sofia. Oj vad Filip tycker om henne. Dom busade som tokar i diverse affärer så jag fick tid att hitta både jacka, skor, tröja och byxor till lillen. Hann dessutom klämma in en fika på espressohouse. Filip var skapligt mallig över att han fick sitta på vuxen stol och höll sina myror i brallan i schack längre än vanligt. Liten börjar bli så stor nu.
Stadium var dagens favorit butik. Där fanns det bollar att leka med, cyklar att fräsa runt på och som sagt bästa lektanten Fiiiiiiia!
Ett bord av gammalt virke
Högst upp på min möbel önskelista till nya lägenheten står ett "nytt" matbord. Vill ha ett gediget gammalt träbord helst som modellen längst ner med kryssben och med plats för åtta stlolar. Gärna något ojämna plankor som bordsskiva. Drömbordet.
Badkrukan och "Passaa"
I veckan har sommaren äntligen hittat hit. Då har vi passat på att åka och bada med bland andra Mosse och Passa (vilket på Filip språk betyder moster och Casper). Våran lilla hänger mest vid kanten och plaskar med hink och spade, medans lillkusin stegar rakt ut i vattnet och om han får välja så badar han tills han blir blå om läpparna. Märks att dom börjar uppskatta varandra nu och faktiskt leker lite med varandra och inte bara bredvid varandra längre. Så himla gulligt. Visst kivas dom en hel del då det gärna ska lekas med samma spade osv. Men sen kommer det där leendet och glädjetjutet när dom umgås, häller vatten i samma hink, matar varandra med både ätbara och icke ätbara saker och när dom kramas, då smälter mitt hjärta. Hoppas innerligt att dom kommer tycka om varann när dom blir större och inte bara blir kusiner som måste umgås utan vänner som vill. Vem vet den ena kanske tycker den andra är super fånig? Haha time will tell, men jag håller tummar och tår för vänskap.
Måste bara passa på att tipsa om en alldeles perfekt badplats vid namn prästryggen. Den ligger i Frövi. Det är långgrunt och alldeles perfekt för småbarn. Det finns brygga, sandstrand, stor gräsmatta, toaletter och en liten kiosk med bra priser. Bilden på dom båda här nedanför är därifrån.
Fru Augustsson om jag får be
En vecka sen idag blev vi herr och fru Augustsson. Gifta. Makar. Äntligen fick vi säga ja till varandra. Mitt livs stora kärlek. Pappan till vår älskade son. Tänk att jag hade turen att få just honom på kroken. Underbara människa, jag är så lyckligt lottad. Han kallar mig numera ibland för wifey vilket värmer mitt hjärta. Ljudar så vackert i mina öron. Kommer dock inte på nå snarlikt att kontra med. Husband låter ju fånigt och "mannen" som något slang kids använder sig utav till sina polare.
Fotograf: Jimmy Wernström
Hur som. Dagen D var magisk. Fylld med kärlek och underbar stämning. Inte en droppe regn heller på hela dagen trots att prognosen inte såg direkt lovande ut ända in i det sista. Regnade rejält på fredagen och en skvätt igen söndag kväll. Ibland ska man ha tur. Det vart en helt underbar utomhusvigsel precis som vi hoppats på.
Blev ordentligt överraskade av alla fina tal och uppdrag som hölls till vår ära under middagen. Våra toastmadames Sandra och Helen hade minst sagt tagit uppgiften på allvar. Är fortfarande helt paff när jag tänker på hur mycket tid och omsorg de lagt ner inför vår dag, utan dom hade dagen aldrig blivit så lyckad som den blev. Helens dotter ställde även upp som blomsterflicka och ringbärare, hur sockersött som helst. Är så evigt tacksamma. Och alla tal av både vänner och Familj. Hjälp förstår inte hur jag lyckades hålla ihop där och då, för när jag tänker tillbaka så blir jag helt rörd.
Det är så många jag vill tacka för gratulationer, gåvor, närvaro, hjälp med det ena och det andra. Klänning, sminkning, fotografering, mat, barnvakt, kökspersonal, florist m.m. Ingen nämnd ingen glömd men ni vet vilka ni är. TACK!
Fotograf: Jimmy Wernström
