LOUISE om allt och inget

Barnkläder är bara för roligt. Idag har jag rensat och grejat. En påse till kusin Casper, en påse till kommande kusin och en påse som ska skänkas till välgörenhet. Den där lilles garderob rensas titt som tätt, eftersom det byts storlek ganska ofta så behövs den ständigt fyllas på med nytt.
Idag matchar vi byxa (lindex) med mössa (lindex) samt napp (esska) med skor (kavat), under en vit T-shirt (H&M) plus en vindfleece jacka (polarn o pyret).

På insagram följer jag (förutom en drös med nära och kära) en hel del butiker och andra inspirations konton. Någon hade hashtaggat #netto på ett par tjusiga skålar för en tid sen och på den vägen så började jag följa en butik jag aldrig besökt. I slutet på förra veckan la dom upp en bild på denna veckans vara. Det var ett par söta muggar i samma modell men med olika färgkombinationer, för bara 20kr styck. Så igår var jag där strax efter 8:00 då jag hört att dom där lockvarorna säljer slut på ett nafs. Och tur var väl det, fanns knappt 20st varav hälften var orangea turkosa som jag inte ville ha. Men det blev 4 blåa, 4 rosa, 1 vit och 1 turkos för 200kr. Hade väl helst velat blanda lite annorlunda, men det fanns inga fler så så fick det bli. Orka göra reklam för veckans vara som knappt finns till försäljning första halvtimman på veckan? Kalla mig gnällspik men kom igen va.. 

Den här gången så välkomnar jag hösten med glädje. Faktiskt ganska mätt på sommaren för den här gången. Känner mig nöjd och färdig med sommaren för i år. Jag har njutit av första sommaren som mamma trots att det inte inneburit just sovmorgon och semester så som man vart van med från tidigare år, men vad vi har haft det härligt! badat, rest, promenerat i skogen ljumma sommarkvällar, haft namngivning där vi bjöd på sommartårta och liten fick smaka för första gången, grillat och umgåtts hos både mina föräldrar, svärföräldrar och syster, fikat och traskat på stan med nära och kära, lekt tills vi vridit oss i skrattattack, många tårar har fällts på lillemans kind av övertrötthet tills han somnat tätt intill, frustrationen har vart ett faktum när enorm vilja krockat med brist på kunskap, vi har busat på öppna förskolan, jagat både mormors och mosters katt, plutte som tidigt i somras knappt satt stabilt numera går längs möbler och tar sig både upp och ner från sittandes till ståendes utan problem, han hasar inte längre utan kryper på alla fyra, tiden bara rusar förbi, framförallt har vi njutit av ledighet i flera veckor tillsammans med kära pappan. Villen sommar det har vart. 

Sådärja då har den här annars föräldralediga mamman jobbat sin första helg på över ett år. För tillfället så jobbar jag extra på timmar ett tag innan jag återgår till min tjänst som platschef i januari. Kändes förvånansvärt lättsamt och roligt att vara tillbaka på espressohouse. Trodde jag mer eller mindre skulle agera stoppkloss genom att mest hela tiden vara i vägen medans jag kliade mig besvärat i huvudet hela dagarna. Men faktiskt inte. Det satt i ryggraden, lite som att cykla. Har man en gång lärt sig det så tappar man inte den kunskapen i första taget. Skönt det. Fast helt felfritt gick det väl kanske inte. Vågar ändå erkänna att jag spillde både en och två gånger. En kanna frapino igår och en kanna mjölk idag, men men trodde på större missar än så, så jag är helnöjd. Inte bara med min insats utan mest av allt så är jag imponerad över hur min vikarie lyckats sköta mitt jobb. Shopen var så städad och fin så att jag nästan blev lite tårig. Ordning och reda! För att inte nämna tjejerna jag fick jobba med, åhhhh vilka underbara tjejer. Vilka guldkorn som anställts, passar verkligen in i kanon gänget från förr. En sån lättnad. 

Ibland velar jag uppenbarligen alldeles för länge. 

Dom senaste veckorna har vi vart och kollat på en del hus. Efter mycket velande så tror jag ändå vi strukit lägenhet från vår lista. Hus eller radhus är vi på jakt efter. Man lär sig mycket av att gå på visningar. Även om man inte hittar drömkåken så blir man alltid en lärdom rikare. Vi vet nu att vi vill ha ett hus med lite gammal charm. Antingen med trägolv, takbjälkar, braskamin, kakelugn eller timmerväggar. Dessutom är trädgården även den viktigare för oss än vad vi trodde. Den behöver inte vara jättestor men vi vill ha en plätt gräsyta plus plats för lite mindre odlingar och helst både barnpool och sandlåda. 

Häromdagen så var vi på 10 mån kontroll med lilleman. Han fick visa att han kunde slå ihop ett par klossar när han fick dom placerade i varsin näve och att han bemästrar pincettgreppet. Men nej han kan inte klappa händerna eller vinka. Men kon igen inte speciellt konstigt då vi aldrig övat på det. Han kan ju däremot göra indianen och pruttljud genom att blåsa med munnen tätt mot en arm eller ben. Partytrick brukar han kalla det och garvar glatt när han lyckas med ett riktigt brakar ljud. Han väger nu 9600g och mäter 76,5cm. Nu har han även börjat växla sitt hasande med riktiga krypsteg. 

Tänk att vår lilla skrutt fyller ett om bara två månader. Idag blev han 10 månader. Hjälp var tar tiden vägen? Lilleman är inne i någon mindre charmig fas just nu. Såkallad sekvensfasen vad jag förstått efter en del googlande. Maten krånglar, sömnen krånglar, han är klängig och är uppenbart missnöjd till och från utan att vi riktigt kan förstå varför. Nymatad, utsövd, nybytt kan kvitta missnöjet kommer hux flux pang bom från skratt till gråt. Kunde han tala skulle det låta typ såhär "mamma, pappa, ni, hallåååååå TA UPP MIG!! (Vilket vi såklart gör) för att inom en nanosekund skrika "men släpp ner mig för i bövelen, era patrask, jag vill NER, NUUUUU". Typ så. Inatt bara vägrade han sova i sin säng. Han slockna varenda gång jag gav upp och tog upp honom för att sedan vakna med ett vrål så fort jag la ner honom. Tröttheten vann över min envisa sida och han fick sova i vår säng. Där låg han helnöjd och sussa medans han drog mig i nackhåren och sparka pappsen i ansiktet resten av natten. Fast det gjorde asont och jag sov med ena ögat öppet pga. rädslan att han skulle trilla ur sängen så kunde jag inte låta bli att tycka det var supermysigt. Vi kramades ju ändå. Det är kärlek. Vi föräldrar har minst sagt vart trötta idag. Men vet ni vad. Det kvittar. Ändå saknar jag honom samma sekund som han somnade ikväll i sin säng. Underbara perfekta lilleman som vi älskar dig trots dina för tillfället ganska täta tantrums. Det är en fas. Snart är du dig själv igen och förhoppningsvis sover snart hela familjen bättre än någonsin om nätterna. 
På bara några veckor så känns det som om han bemästrar massa nya färdigheter. Sätter sig (näsan alltid) från ståendes utan att svaja som en flaggstång i blåst eller ramla på näsan. Han klättrar upp och ställer sig på diverse möbler utan minsta ansträngning, går längs med bord och tvbänk. Äter päron (mjuka sådana) helt själv trots sina ynka 4 små tänder, kan stapla leksaker på eller i varann, babblar högljutt massa (för oss) osammanhängande gojja, använder sig av högre toner än vi visste existera, älskar att bli jagad och hasar fram snabbt som blixten, har bevisat att han minsann kan krypa men väljer som sagt att åla då det går så mycket fortare, han kan borsta tänderna själv (inte lika bra som när vi borstar men ändå), knäppa av sig blöjan på mindre än en sekund, göra pruttljud mot våra armar eller ben varpå han gapflabbar, dricka vatten ur glas, hålla flaskan alldeles själv, pincettgreppet är numera helt felfritt, han har dessutom hävt sig upp i soffan från gåbilen och klättrat upp och in i diskmaskinen, och kan GÅ, förvisso när man håller honom i händerna men utan att trassla ihop benen och luta sig mer framåt än upprätt. Ja jag är stolt. 

I lördags var jag på kräftskiva. Vi hade lite otur med vädret så det blev ändrade planer från takhäng till långbord inomhus. Men vilken kväll vi hade. En riktig toppenkväll trots ordentligt regnväder. Lite skönt faktiskt med frisk luft sådär efter värmen som vart. Nog om väder och vind. Kräftorna dög. Smaken var god men dom var små med stenhårt skal. Pandalus frysta köpte jag då de ändå skulle vara bättre än de andra som fanns att välja på när jag stod där och klia mig i huvudet med kräftrecensioner i mobilen på Coop. Men det kunde kvitta för tillbehören var tipp topp så middagen vart lyckad ändå. Värdinnan Maria hade fixat en kanongod fetasallad med vinegrett, fruktfat, chips, nygräddat bake-off bröd med både hårdost och olika färskostar. Min uppgift kvällen till ära var att baka paj. Har använt mig av Per Mobergs Västerbotten paj recept på samtliga kräftskiva jag vart på tre år i rad nu, vilket alltid är lika uppskattat. Vi avslutade kvällen med att gå till Makeriet och dansa till gamla klassiker som tex "när vi gräver guld" och "det gör ont". Kvällen andades nostalgi så Maria beställde fnissandes in alkoläsk och tequila rose shottar till oss, vilket är något vi drack mer ofta än sällan när vi gick ut som nyblivna 18 åringar. Bartendern flinade lite åt oss som snart fyller tant? när vi bad honom ta ett kort på oss och shotsen. 

Igår var jag sådär fasligt huslig och gjorde sisådär 10 matlådor samt barnmat till lilleman och frös in. Idag var det lite som om matlagnings kraften tagit slut och kvällsmaten fick bli något halvfabrikat tjosan, vilket vi annars nästan aldrig äter. Fick nämligen syn på något såkallat kyckling kebab i frysdisken igår och tänkte att det kunde vara värt att testa. Ibland finns helt enkelt inte matlagnings lusten där. Stekte upp ett par kyckling bitar (som såg ut som mörkbruna chicken nuggets) gjorde en sallad och serverade med ajvar, turkisk yoghurt och pitabröd. Men urk vad läbbig kycklingen var. Smakade lite som den billigaste sorten av färdiga hamburgare man kan hitta i frysdisken, fast kyckling då. Ihoppressat smaklöst knepigt kött med såndär läskig gummi konsistens. Aldrig någonsin det igen. Nej nej får helt enkelt steka upp kyckling filéer, skiva upp och frysa in så man har till lata dagar. 

Igår höll vi i en namngivningsceremoni för han som betyder mest av allt. Vår älskade lilleman. Hälften av vad vi tänkt säga under ceremonin föll i glömska, finkläderna åkte av fort då de var för varma för stackars liten och fikat smälte men vad gör det. Dagen var ändå underbar. Nära och kära dök upp med strålande humör trots rejäl värmebölja och förgyllde lillens dag. Flera hade rest långt dagen till ära. Han överöstes med på tok för mycket presenter men alla lika uppskattade. Många skulle minsann lekas med direkt! Vi är sååå tacksamma för allt att ord inte räcker till! Tänk att vi är så lyckligt lottade, omgivna av underbara människor. Vi lyckades iallafall komna ihåg att utnämna Sofia och Oskar till faddrar och lillen fick ett lyckosmycke. Det enda jag inte kan låta bli att gräma mig över var att vi totalt missade att spela upp låtlistan som vi knåpat ihop. Men tur var väl det, den vi tänkt inleda med hade säkerligen fått mig att storböla. 

I onsdags åt jag och min kärlek en perfekt romantisk middag ute på restaurang. Bara vi på tu man hand, eller det var planen iallafall. Valet föll på Makeriet som man hört så mycket gott om. Synd att man inte kan boka bord på uteserveringen, men förståeligt. Hur som så hade vi ett bord bokat inne i restaurangen kl 19:30. Fick menyer omedelbums men sen dröjde det nära en halvtimma innan någon tog notis om att vi var redo att beställa för läääängesen, detta enbart för att vi vinkade till oss en servitör där och då annars hade vi väl fortfarande väntat. Jag beställde ett glas vitt till maten men jag var på damernas då servitören kom med en halvfull flaska som var tänkt att provsmakas. Men då lämnades den istället på bordet och i väntan på mig, men ingen uppföljning där i väntan på mat, så jag fick snällt förse mig själv istället. Maten dök upp slutligen upp drygt 50min senare. Måste ändå ge dom tummen upp för just maten som smakade tipp topp! Så kocken får ros medans servitören får ris. Frågade sedan hovmästaren som kom förbi en snabbis hur jag skulle göra med vinet då jag inte visste vad som motsvara ett glas typ. Han bad om ursäkt och sa att dom bjöd på resten av flaskan som kompensation. Tack och bock det var alltid något, men sen måste kommunikation hovmästaren och servitören emellan brustit rejält, för visst hade dom lagt upp två glas vin på notan ändå. Suck. Till råga på allt så satt vi mer eller mindre i knät på bordet bredvid. Inte ett dugg kul då vi ville ut och äta alldeles själva, bara vi två för en gångs skull. Istället får vi i stort sätt dela bord med två tanter och en apträlig karl. Helt omöjligt att inte lyssna till deras dötrista konversation medans vi åt då dom satt sååå ocharmigt nära.