När en Louise är riktigt förkyld

Nu är jag riktigt sjuk för första gången sen lilleman föddes. Urk vad mycket värre det blir när man liksom inte bara kan dra täcket över huvudet och tycka synd om sig själv. Kände igår hur snorandet bara blev värre och värre. Framåt eftermiddagen började halsen krångla. Senare på kvällen var jag riktigt ynklig och klagade och gnällde riktigt rejält. Frös som en nakenhund i 30 minus när jag skulle gå och lägga mig. Väcktes snart av en hungrig lilleman och då rann typ svetten. Nästa gång han vakna frös jag igen och då ville han minsann inte somna om. Efter ett tag tog det knäcken på mig och jag snörvlade en skvätt. Men efter lite alvedon så kunde jag somna om så fort plutte gjort detsamma. Han ville absolut inte sova i sin säng då och jag var alldeles för trött för att orka trassla. Han la sig tätt intill och verkligen kramades med händerna runt min hals. Sååååå mysigt. Underbar medicin att se min lilla mysa in sig så nöjt. Att han sen prompt skulle gå upp 5:45 just idag var väl mindre populärt. Men jag är nöjd sålänge han slipper bli sjuk. 


Han sover nu sött i min famn och jag försöker låta bli att hosta eller nysa. 

Känns iallafall som rätt väder att vara sjuk i. Det är grått och regnigt så känns ändå rätt ok att sitta inne idag. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0