Nog får vara nog
Nu har jag snorat tillräckligt kan jag tycka. Jag har snutit mig klart mycket mer än godkänt. Inatt vaknade plutte bara 3ggr (YEY!!) och förklarade morgon strax efter 7. Klart godkänt. Närapå ett VG, minst kanske? Hur som. Sömn gör mycket för tillfrisknandet. Mår helt klart bättre.
Frukost. CCC carbs, coffé, chocolate. Rostad limpmacka med Bregott och choklad. Så vidrigt gott. Men det var en avskedsfrukost. Hädanefter blir det knäckebröd och vatten. Nog får vara nog!!! Hejdå misär. Nu börjar nya tag igen. Inte imorgon på en måndag som vore alldeles för uppenbart. Utan nu, idag. Finns ingen anledning att skjuta upp det. Tänker inte tycka synd om mig själv mer, nu ska jag bli frisk! Att jag precis snöt ut en snorhög lika stor som ett mindre foster vill jag helst glömma. Snart är jag frisk. Snart.
Tänker på min fina mamma som var här i veckan och tog hand om mig, lagade storkok för en hel armé och strosade runt med mig ute i friska luften. Hon blev såklart smittad. Desto värre är att hon är långledig från jobb för tillfället. Dessutom precis fått ett barnbarn till som hon hade kunnat umgåtts med om inte ynkliga jag snorat på hennes axel och tyckt så synd om mig själv. Asså pyttsan. I denna misär så späddes det på en dos dåligt samvete också. Prutt. Tycker då såklart ännu mer synd om mig själv. Har även smittat ner Filips stackars farfar. Elände. Han har legat helt sänkt i ett flera dagar. Skäms på mig. Att pappan i denna familjen blivit krasslig är såklart även det ett mörker. Vägrar av självklara anledningar sjukskriva sig från nya jobbet. Men att inte smitta honom kändes ändå oundvikligt.
Är ändå väldigt tacksam för att mini me lyckats hålla sig kry. Man ska vara glad för det lilla, i detta fall den lilla. Nu längtar jag enormt efter att få träna och i samma veva äta nyttigare igen. Sunkar alltid ihop totalt matmässigt när jag är krasslig. Äter helst inte eller så äter jag skit. Tänker att det kvittar då slutet är nära typ.
Men mest av allt vill jag hälsa på min systers lilla familj så fort jag är friskförklarad! Krama på mamman, prata strunt med pappan och sniffa på lilla parvelns huvud. Förundras över kärleken jag känner och i hemlighet torka en glädjetår när ingen ser. Har blivit enormt blödig sen jag själv fick barn. När det kommer till lillsyrran så har hon alltid varit min akilleshäl. Kärleken för våra familjer och nu även barn (en sån lycka!!) är gränslös.
Frukost. CCC carbs, coffé, chocolate. Rostad limpmacka med Bregott och choklad. Så vidrigt gott. Men det var en avskedsfrukost. Hädanefter blir det knäckebröd och vatten. Nog får vara nog!!! Hejdå misär. Nu börjar nya tag igen. Inte imorgon på en måndag som vore alldeles för uppenbart. Utan nu, idag. Finns ingen anledning att skjuta upp det. Tänker inte tycka synd om mig själv mer, nu ska jag bli frisk! Att jag precis snöt ut en snorhög lika stor som ett mindre foster vill jag helst glömma. Snart är jag frisk. Snart.
Kommentarer
Trackback
