Tråkiga fina gnistrande frusna vinter

Usch vad jag inte är en vinter person. Det är oframkomligt. Cykeln får stå och jag måste passa busstider för att slippa bryta lårbens halsen. Bil är inte ett alternativ när man jobbar mitt i stan. Finns sällan lediga parkerings platser och finns det så kostar det fånigt mycket.. Å det eviga bylsandet med kläder. Mig själv kan jag väl klä utan att sucka. Men lilleman? Det är allt och lite till som ska bylsas på. Lager på lager. Vantar som vill fly lika mycket som en livstids dömd fånge. Skor som ska bökas på fötter som fortfarande påminner mer om en knölpotatis än en fot. Å när man väl är ute med liten så är det mest åka vagn som gäller då dom små ostadiga benen inte riktigt behärskar högar med snö ännu. Nä Pyttsan å jämmer å elände. Kan det bli vår nu då. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0